Ta Av Dig Klanningen

{title:Ta av dig klanningen}

{st:Magnus Johansson}

#From album, "Vykort fran mars"

Slack alla lampor [D]alskning,

blas ut alla lj[Em]us.

Sopa undan sparen [D]alskling,

lat inte [C]varlden hitta oss nu[Em].

Jag kommer nerifran [D]gatorna,

dar allt som [C]gar bara gar n[Am]er.

Men jag lyfter blicken [D]alskling,

jag ser inte dit nagot m[Em]er.

Och jag kommer inte att

kunna sova pa [Em]lange. [Am G]

Jag har en medalj kvar i brost[D]et och den

van[G/#F]tar pa [Em]dig,[C] och pa att [Am]du ska,

ta [B]av dig klanning[Em]en.

Det var ett hart regn som foll igar kvall,

over den har stan och mig.

Det tog alla farger med sig,

det tog nastan dig min van.

Nu tjuter sirenerna runt det ode

tornet dar vi bor du och jag.

Nu svanger lamporna nakna dar nere,

och i skuggorna hukar sadana som jag.

Och jag har hoppats pa sa mycket

men bara hamnat hos mig sjalv.

Nu vill jag inget annat an att

Forlora mig i dig, forlora mig igen.

Sa ta av dig klanningen.

Snart skall gryningen komma,

och gora det anda den kan.

Men det ar nagon timme kvar an,

innan himmlen satts i brand.

Och se pa manen alskling

som en gul och lycklig sten.

Rullar den hogt over tullarna

och jag vill vara lycklig jag med.

Sa kom, kom lat oss gora som den.

Lat oss rulla enda in i morgonen.

Tag mina hand[D]er led mig [Em]till var sang.[Am G]

Men fo[Am]rst, ta [B]av dig klanning[Em]en.[Am G]

tag av dig kl[C]anningen--[D]--[Em] [Am G]

tag av dig kl[C]anningen--[D]--[Em] [Am G]